Mest spelade denna vecka!
Den här veckan har jag till stor del varit inriktad på min 360 o PSP. All tid som läggs på 360 nu går åt till Eternal Sonata, medan det till PSP körs Patapon 3 och Tactic ogre:Let Us Cling Together.
Eternal Sonata är ett Action JRPG av Tri-Crecendo och publicerat av Namco Bandai. Har spelat i drygt 15 timmar nu, och tycker att detta trots sin väldigt färgrika och något barnsliga utstrålning och omgivning, är ett av dem mer "vuxna" JRPG:en. Storyn utspelar sig i Frédéric Chopins drömvärld. Han var en mycket stor och framstående kompositör och pianist under 1800-talet. I spelet ligger han just i sin dödsbädd, och storyn utspelar sig i hans sista dröm. Spelet är uppdelat i olika kapitel som alla är döpta efter Chopins olika värk, där man en bit in i varje får höra den kompositionen och en berättelse om Chopins liv. Det faktum att spelets story är som en resa igenom Chopins liv, ger spelet hittills en betydligt starkare framträdande än i flera andra spel överhuvud taget.
Under resans gång träffar du på olika karaktärer som du slår följe med och ibland splittras ifrån. I striderna är det 3 karaktärer du får styra i turordningsbaserade strider. Till en början får du obegränsat med betänketid där du kan lägga upp hur du ska attackera dina motståndare. Men ju längre in i spelet du kommer, desto mindre tid att lägga upp strategiska beslut kommer du att få, och mindre tid att utföra dina attacker. Detta innebär att du måste tänka och lägga upp en plan på dina attackmönster snabbare ju längre du avancerar i spelet. Detta stridssystem tycker jag funkar utmärkt och har en bra inlärningskurva, vilket gör att du snabbt vänjer dig vid det, och att det när du får mindre tid att tänka, inte känns som ett alltför stort steg svårighetsmässigt. Röstskådespelet som annars kan vara fruktansvärt dåligt, är i det stora hela bra, och musiken stämmer bra överens med omgivningen.
Små minus med spelet är dock att striderna blir repetitiva när man spelar under längre perioder. Dessutom tycker jag att bandesignen vid vissa få ställen är lite förvirrande, då jag ibland sprungit in i en "osynlig vägg". Under vissa strider kan det dessutom vara svårt att direkt uppfatta åt vilket håll fienderna står, och om dem är 2 eller 3. Detta blir mer enerverande när man kommit så långt in i spelet som jag är just nu, då man bara har en knapp sekund att uppfatta vart fienderna är och ta sig ditt skada dem på 4 sekunder .
I slutändan så rekommenderar jag detta ändå till alla som tycker om JRPG:en och RPG:en överhuvudtaget. Om du uppskattar en bra story med tyngd och känsla, ska du också prova detta spel. Vill du dessutom bli något allmänbildad och få reda på en av dem stora kompositörerna under 1800-talet, ska du också prova detta.
Patapon 3, och Tactic ogre:Let Us Cling Together har jag inte komit tillräckligt långt i för att kunna göra en rättviss dom på, men än så länge ser dem båda två ut att vara mycket lovande.
